Två år har gått sedan allt jobbig hände

En bild på mig från sommaren 2009 - va jag är smal ser jag nu.. Eftersom jag för tillfället är lite väl "kramgo" - nykär och så har det vart semester så tror jag detta få bli min inspirationsbild helt enkelt.. Nåt bra att ta med sig från det jobbiga året - inget ont som inte har något gott med sig..:)

Satt och kikade lite i min gamla blogg om vad jag gjorde för exakt två år sedan - då var det onsdag och jag funderade på en på stan eller bara vara hemma, dricka te och njuta av kvällen i min ensamhet.. (tror faktiskt att jag var ut stan, om jag kommer ihåg rätt)

Om jag tänker tillbaka på just den tiden så är det inte med glädje, var precis innan jag sa till min dåvarande sambo att jag ville separera, precis innan den värsta hösten någonsin skulle börja. Nu två år senare förstår jag inte hur jag orkade jobba, vara mamma och mitt i allt detta tacklas med alla känslor runt separationen, alla tankar och för att inte tala om alla tårar..

Men kanske är det så att när något sådant här händer får man lite "superkrafter" för att klara av vardagen, kunna stänga av känslorna vissa stunder för att inte gå under, för att inte bara gömma sig under täcket och aldrig mer vilja gå upp. Kan verkligen idag relatera till hur folk mår när de känner att de nått botten, känner så väl igen mig i deras beteende, deras sätt att vara och behovet av att få prata, få älta allt om och om igen..
Jag hade under denna period underbara vänner, en fantastisk familj och framförallt min älskade William som bidrog med stor del att jag höll mig ovanför ytan - att jag inte stannade kvar i sängen och bara grät..

Vet inte riktigt varför jag fick ett behov av att skriva om detta nu, kanske för att jag äntligen kan tacklas med alla känslor och funderingar på ett hälsosamt sätt, kan bearbeta allt nu och stänga det kapitlet och gå vidare. Vill även tillägga att idag är jag lyckligare än någonsin tillsammans med min Axel - kan inte tänka mig ett annat liv än det jag har idag.. Dessutom har jag den grymmaste sonen som jag är mäkta stolt över varje dag!!

Lev livet mina vänner och kom ihåg att det går upp och ner - men ge aldrig upp för även om botten är nådd så kommer det bli bättre!!

Behov av semester

Några bilder från Gotland förra året då jag var där med en kompis, hennes och mina barn på tältsemester - hade cirka 25-30 grader varmt i 1 veckas tid.. Mmm underbar vecka var det helt enkelt.. Kan verklgien tipsa om att tälta, vilken frihetskänsla, billigt och barnen älskade det..

God Morgon..
Då är vi inne i midsommarveckan och det innebär ledigt på fredag - såå skönt. Känner mig lite sliten, trött och allmänt i behov av semester. Behöver vara ledig, göra ingenting, kanske måla lite köksluckor (har vart utan sedan i november för jag har inte tagit tag i det) och bara umgås med familjen, vänner och ha de gott. Längtar efter att få vakna upp och känna att jag kan göra vad jag vill, spela lite tennis med William, åka båt, gå runt i myskläder hela dagen om jag vill.

Som tur är har jag bara två veckor kvar att jobba efter denna sedan blir det ca 3 veckors semester, kommer jobba några dagar men då tar jag ut de dagarna veckan efter bara - förlänger semestern lite på det viset..:)

Sedan ska det såklart bli alldeles underbart att åka till Gotland - umgås med Helena, utforska öjn och ha en kanonvecka - hoppas bara på att vi kommer få kanonbra väder - men även om det skulle regna så är jag säker på att vi kommer ha en superbra vecka. Skönt att komma hemifrån lite, se något annat och upptäcka en liten liten del av vårt avlånga land..

Ha de bäst..
Kramar

TACK

Kanske vågar tro på kärleken igen!!

God Förmiddag!!
Då känner jag mig mycket piggare idag och är på jobbet, åkte hem efter lunch igår och stupade i säng, sov hela 2,5 timme.. Tror att det var någon kombination av att det har vart/är lite mycket just nu med det mesta - hoppas innerligt att 2011 ska bli ett bättre år - inge mer strul med renoveringar, kärlek, pengar m.m...

Men mitt i allt detta så har jag träffat någon som betyder massor för mig, han finns där även när det stormar för fullt runtomkring mig - stöttar mig och jag känner mig trygg, lugn och förväntansfull.. TACK!!!

På återseende mina vänner..
Kramar från en kall småstad..

Bara 1 arbetsdag kvar denna vecka

Hittade denna bild som är från 2006 tror jag på mig och Helena - ses i helgen vännen!! Rund och go ser i alla fall jag ut att vara.. haha

God Kväll!! Då har ännu en måndag passerat och jag sitter i soffan och slökollar på New York fruar, men tilltalar inte mig så mycket, precis som jag skrev om i ett annat inlägg om Skånefruar.. Börjat planera lite för vad jag ska ha med mig på min resa till Visby, åker nämligen på onsdag morgon. Som jag ser framemot detta, behöver såå mycket komma bort, få egentid och få vara borta, inga måsten och kan "fly" lite genom att stänga av telefonen, välja att bara vara ego och umgås med min underbara vän Helena..

Är inte i form just nu som jag skrivit om innan, känner att livet inte är rättvist just nu och jag behöver någonstans behöver hitta mig själv och vad jag vill i livet - kanske är så att jag borde bryta med vissa personer även om det är jobbigt? Jag vet helt enkelt inte...

Nu ska jag hoppa i säng, trött av alla tankar och längtar efter min spännande bok..:)
På återseende..

Illustratören Liselotte Watkins

Hittade denna fantastiska bild - av illustratörern Liselotte Watkins - finns väldigt mycket fint som hon har gjort - nåt med lite färg ska få komma in i mitt hem inom en snar framtid.

Tillägg: Är även hon som har skapat årets Rosa Bandet såg jag nu - ska genast spana in hur det ser ut!!

God Morgon vänner!!
Här ute på landet är det en härlig morgon, solen hittar fram mellan molnen, det är höstigt kallt och friskt i luften. Precis som det ska vara en tidig höstmorgon, det ska kännas friskt och uppiggande att gå ut - det gör i alla fall min dag lite lättare och ljusare.

Hade en riktigt behaglig kväll igår, många tankar som på nåt sätt hittade rätt - har vågat tagit ett stort beslut efter många många turer fram och tillbaka.. Många tårar, funderingar, svikna löften - allt detta varvat med underbara möten, ärliga känslor och massor med kärlek.. Nu får vi se vart allt detta leder mig, återkommer lite längre fram när jag känner mig mer stabil och trygg i mitt beslut!!

Nu ska min frukostsmörgås ätas upp, en kopp kaffe till det och sedan är det bara att köra stenhårt hela dagen lång.. Jag tycker ju att mitt arbete är riktigt kul, trivs super och utvecklas varje dag - är så lycklig att jag känner så - vet att inte alla gör det tyvärr!!

På återseende..

Minnen för livet

Bilder från Thailand - drömmer mig tillbaka till detta fantastiska land..

Igår kväll satt jag och kollade på lite kort från Thailand och drömde mig tillbaka, tillbaka till värmen, stranden, maten och framförallt till alla nya möten med fantastiska människor som jag aldrig skulle ha haft chansen att möta annars, personer som gjort mig mer öppen och fått mig att inse att man kan inte döma någon för snabbt - alla är värda en chans..

Jag har valt under hela mitt vuxna liv att lägga en stor del av mina semestrar och pengar på resor i olika former och skepnader - kommer från barndomen tror jag.. Har en mamma och en pappa som älskar att resa, har alltid tagit med mig på olika resor och utflykter, både i vårt vackra Sverige och utomlands..

Jag kan verkligen hitta energi och styrka i mina resor genom att titta på kort, läsa dagböcker jag skrivit när jag vart borta och tänka på alla minnen som faktiskt finns kvar inom mig.. Sedan finns det vissa minnen som är starkare än andra, vissa resor som vart bättre än andra men alla har på nåt sätt för alltid lämnat ett avtryck hos mig..!!!

Är otroligt lycklig lottad som kunnat gjort mina resor, har fortfarande nästan hela världen kvar att upptäcka och hoppas kunnafå möjligheten att göra det i framtiden.. Träffa nya människor, möta andra kulturer, äta fantastisk mat och njuta av livet och skaffa sig massor med nya erfarenheter och upplevelser..
Hur är ERA resvanor, vart reser ni, är det viktigt för ER - berätta gärna är så nyfiken på hur andra resonerar kring just detta ämne..

Har jag rätten att må dåligt?

Min absoluta favoritblomma - Gerbera..

God Morgon mina vänner!!
Har precis druckit upp min första kopp kaffe och känner hur kroppen och knoppen börjar vakna, har även idag ekonomiarbete som står på schemat - en massa att göra vilket jag personligen tycker är kul, hellre fullt ös en lite att göra, dagarna blir så långa då..
Gårdagskvällen spenderades i hemmets lygna vrå, min kompis Helena kom förbi en sväng.. Faktiskt första gången som hon var i min lägenhet, hon har ju sedan tidig vår spenderat nästan all sin tid i Visby - men nu har hon fått sett mitt alldeles egna lilla slott som jag är så stolt över att jag köpte!!

Ni som följde min gamla blogg vet ju att jag blev uppsagd från förra boende eftersom de sålde huset och de nya ägarna skulle göra det till enfamiljshus - den känslan vill jag ALDRIG vara med om igen, att känna sig utkasad utan att ha förtjänat det, allt detta hände i samband med min separation. Så förra hösten var verkligen den tuffaste tiden i mitt liv och vill inte att det ska bli samma sak nu, vill känna mig glad, harmonisk och lycklig - undrar när?

Var så skönt att skriva av sig lite igår - få sätta sina innersta tankar på papper, skäms nästan lite över att jag känner som jag gör EFTERSOM jag faktiskt har ett bra liv i övrigt, borde inte gnälla.. Precis så känns det och det gör att jag håller skenet uppe fast jag egentligen bara vill vara liten och gömma mig under täcket vissa dagar!!

Tack för ERA fina kommentarer - de värmer massor och får mig nästan lite tårögd!!
Ta hand om denna tisdag och gör den till nåt speciellt för den kommer inte tillbaka!!
På återseende..

Hösttankar

Här skulle jag gärna ta mig en promenad, sparka på löven och njuta av den friska luften - bara vara jag och hitta tillbaka till mig själv och gnistan som fanns där innan sommaren.. Hur gör jag det??

Helt otroligt att det redan är 13 september och löven utanför är gröna och gula omvartannat, vissa har redan tom blivit sådär vackert höströda. Jag själv tycker att det första tecknet på att hösten är här är när september kommer - då börjar man vilja tända lampan i fönstret på kvällen, ta sig en kopp te och tända några ljus. På ett sätt är det så himla skönt att få kura ihop sig under filten hemma i soffan, njuta av en bra film och bara vara samtidigt..

Som jag känner lite ångest och panik, sitter själv därhemma under filten och det är inte vad jag vill.. När ska jag få träffa kärleken, den riktiga kärleken som slår till som en blixt, eller är det något som jag inte ska få uppleva? Säger inte att jag är ensam för det är jag verkligen inte, har min underbara son, mina vänner och även lite kärlek i livet MEN..

Vill ju så mycket mer, vill ha ett hem tillsammans med någon, få uppleva den fantatiska gåvan som vi kvinnor har, att få vara gravid - bära ett barn och i nio månader njuta av detta tillsammans med en partner.. Få leta efter hus, planera inredning, renovera, få plats att använda min kreativa sida, måla om möbler, pyssla och känna hur jag skapar nåt utifrån mig..

Känns som jag är fast i mig själv just nu, fast i ensamheten fast jag inte är ensam, fastnat i någon sorts bubbla efter separationen för 1 år sedan - vad hände egentligen med mig själv då brukar jag fundera över.. Tog jag död på tron att träffa kärleken, svek jag mig själv så pass mycket att jag nu inte vågar tro, inte vågar ta steget att lita på någon, lita på att jag kan vara älskad för den jag är..

Att det är okej att vara svag ibland och behöva få luta sig mot en trygg famn och säga - Jag behöver dig nu, du måste vara stark för oss båda för jag orkar inte.. DET saknar jag, tryggheten att kunna vara ledsen och låg, den finns inte idag, måste vara stark varje dag, hålla skenet och humöret uppe fast jag inombords inte orkar vissa stunder.. Är trött, ledsen, arg och flyr genom att konstant ha nåt att göra - flyr från det jobbiga - tankarna!!

Vågar jag lita på att kärleken övervinner det som talat emot.. Vågar jag ta steget som finns där precis framför mig, lita på att det blir bra.. Jag vet inte...