måndag 13 september 2010

Hösttankar

















Här skulle jag gärna ta mig en promenad, sparka på löven och njuta av den friska luften - bara vara jag och hitta tillbaka till mig själv och gnistan som fanns där innan sommaren.. Hur gör jag det??

Helt otroligt att det redan är 13 september och löven utanför är gröna och gula omvartannat, vissa har redan tom blivit sådär vackert höströda. Jag själv tycker att det första tecknet på att hösten är här är när september kommer - då börjar man vilja tända lampan i fönstret på kvällen, ta sig en kopp te och tända några ljus. På ett sätt är det så himla skönt att få kura ihop sig under filten hemma i soffan, njuta av en bra film och bara vara samtidigt..

Som jag känner lite ångest och panik, sitter själv därhemma under filten och det är inte vad jag vill.. När ska jag få träffa kärleken, den riktiga kärleken som slår till som en blixt, eller är det något som jag inte ska få uppleva? Säger inte att jag är ensam för det är jag verkligen inte, har min underbara son, mina vänner och även lite kärlek i livet MEN..

Vill ju så mycket mer, vill ha ett hem tillsammans med någon, få uppleva den fantatiska gåvan som vi kvinnor har, att få vara gravid - bära ett barn och i nio månader njuta av detta tillsammans med en partner.. Få leta efter hus, planera inredning, renovera, få plats att använda min kreativa sida, måla om möbler, pyssla och känna hur jag skapar nåt utifrån mig..

Känns som jag är fast i mig själv just nu, fast i ensamheten fast jag inte är ensam, fastnat i någon sorts bubbla efter separationen för 1 år sedan - vad hände egentligen med mig själv då brukar jag fundera över.. Tog jag död på tron att träffa kärleken, svek jag mig själv så pass mycket att jag nu inte vågar tro, inte vågar ta steget att lita på någon, lita på att jag kan vara älskad för den jag är..

Att det är okej att vara svag ibland och behöva få luta sig mot en trygg famn och säga - Jag behöver dig nu, du måste vara stark för oss båda för jag orkar inte.. DET saknar jag, tryggheten att kunna vara ledsen och låg, den finns inte idag, måste vara stark varje dag, hålla skenet och humöret uppe fast jag inombords inte orkar vissa stunder.. Är trött, ledsen, arg och flyr genom att konstant ha nåt att göra - flyr från det jobbiga - tankarna!!

Vågar jag lita på att kärleken övervinner det som talat emot.. Vågar jag ta steget som finns där precis framför mig, lita på att det blir bra.. Jag vet inte...

5 kommentarer:

  1. Jag kan så väl känna igen mig i dina tankar. Innan jag träffade min pojkvän kändes det väldigt ensamt många ggr. Tyckte att alla hade någon, alla utom jag... Ibland kändes det som att andra nästan tyckte synd om en när man sa att man var singel, tittade medlidande på en etc. Men man ska inte vara tillsammans med någon bara för att. Det är slöseri med tid känner jag personligen. Jag slutade att leta. Bestämde mig för att nu är jag själv, jag har det bra och jag accepterar det. Det dröjde inte länge förrens jag mötte min pojkvän och det är över 4 år sedan nu.

    Rätta mig om jag har fel men det låter som att du ställer väldigt höga krav på dig på ett sätt. Tänk på att man inte alltid måste orka, det är ibland jobbigt att vara ensam/singel + att du är själv med din fina son. Jag beundrar dig. Det gör jag många ggr då jag läser din blogg. Du är stark! Även om du kanske inte känner så just nu - men det är du. Jag har nog skrivit till dig tidigare att rätt som du är så kommer du möta den som är rätt för dig, som älskar dig för att just du är du, du kommer få leta lägenhet/hus och sucka över galna bostadspriser, du kommer få uppleva att få barn igen. Det är jag säker på du fina! När du möter nån som det känns så där rätt med så kommer du att våga. För om den personen vågar så gör du det med:)

    Du är modig som delar med dig av dina känslor. Jag tror på dig och du verkar vara en fantastisk tjej. Kram till dig! /lisa

    SvaraRadera
  2. Vilken vacker text om än väldigt sorgsen... Men det är bra att skriva av sig för man behöver ventilera på ett eller annat sätt, och när du sen sitter där och har allt det du vill ha och tittar tillbaka på det här kanske du uppskattar det du har då ännu mer? Efter regn kommer solsken, glöm inte det!
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Klart du kommer hitta kärleken igen, när du minst anar det tjejen!
    Njut nu av hösten med dina nära och kära, de här klarar du!
    Ha en mysig kväll!
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Jag tror också att du kommer träffa kärleken igen, när du minst anar!
    Brukar det inte vara så?
    Helt plötslligt slår kärleken bara till.
    Jag håller tummarna för dig och framtiden!

    Kram Anna

    SvaraRadera
  5. Hej Lisa.. Tack snälla för att du tog dig tid och skrev så fint till mig, blir alldeles rörd.. Du känner inte mig och ändå skriver du så fina ord till mig - tack från botten av mitt hjärta.. Skulle gärna vilja ha din mailadress, min finns under min profil!! Ha en härlig tisdag och njut av ditt liv, av att vara två!! Kram från Therese

    SvaraRadera