Hej hallå!!
Så har jag åter fått en motgång, trodde att det var nåt bra, att det var nåt som kunde utvecklas.. Men varför våga? Varför våga tro?
Det tjänar inget till, blir ju bara besviken och ledsen - varför lyssna på magkänslan och våga erkänna att man känner nåt för någon annan?
Efter att ha kämpat emot dessa känslor och tankar ett tag så vågade jag, till vilken nytta?
Är ledsen, arg, uppgiven och känner en enorm tomhet igen, glädjen som infunnit sig försvann på en sekund och byttes mot tankar och funderingar över livet - igen...
Känns som jag vill skrika rakt ut, behöver få ur mig allt detta på ett eller annat sätt.. Jag vågade tro på att det i alla fall var värt en chans, se vart det ledde men tydligen när jag visade lite mer så tog rädslan eller nåt annat överhand hos han..
Ledsen som fan är jag i alla fall och just nu återigen känns det meningslöst att våga tro på att livet vänder, att jag inte ska behöva känna mig ledsen utan få ha kvar den härliga känslan jag haft de senaste veckorna..!!!
Vill bara få vara jag, få känna glädje och lycka!!!
Hej, Jag har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat. Fortsätt vara den starka tjej som du är/verkar vara. Även om det inte blev något med den här personen, så sluta inte våga, hoppas, drömma eller försöka. Rätt som det är så kommer du träffa nån (låter klyschigt - jag vet) men det är ju så. Jag hoppas verkligen att du kommer känna glädje och lycka snart! Fortsätt vara den fina person som du är =) Sköt om dig! /Kram lisa
SvaraRaderaTill Lisa:
SvaraRaderaTack snälla för din fina kommentar, värmer att någon som bara "känner" mig genom bloggen tar sig tid att skriva så fina ord till mig!!
Hoppas du haft en bra tisdag.. Kram Therese
Hej, men usch vilket tråkigt inlägg. Jag är ledsen för det hela men jag håller med Lisa. Du kommer att hitta den rätte!
SvaraRaderakram o trevlig långhelg