fredag 19 augusti 2011

Två år har gått sedan allt jobbig hände














En bild på mig från sommaren 2009 - va jag är smal ser jag nu.. Eftersom jag för tillfället är lite väl "kramgo" - nykär och så har det vart semester så tror jag detta få bli min inspirationsbild helt enkelt.. Nåt bra att ta med sig från det jobbiga året - inget ont som inte har något gott med sig..:)

Satt och kikade lite i min gamla blogg om vad jag gjorde för exakt två år sedan - då var det onsdag och jag funderade på en på stan eller bara vara hemma, dricka te och njuta av kvällen i min ensamhet.. (tror faktiskt att jag var ut stan, om jag kommer ihåg rätt)

Om jag tänker tillbaka på just den tiden så är det inte med glädje, var precis innan jag sa till min dåvarande sambo att jag ville separera, precis innan den värsta hösten någonsin skulle börja. Nu två år senare förstår jag inte hur jag orkade jobba, vara mamma och mitt i allt detta tacklas med alla känslor runt separationen, alla tankar och för att inte tala om alla tårar..

Men kanske är det så att när något sådant här händer får man lite "superkrafter" för att klara av vardagen, kunna stänga av känslorna vissa stunder för att inte gå under, för att inte bara gömma sig under täcket och aldrig mer vilja gå upp. Kan verkligen idag relatera till hur folk mår när de känner att de nått botten, känner så väl igen mig i deras beteende, deras sätt att vara och behovet av att få prata, få älta allt om och om igen..
Jag hade under denna period underbara vänner, en fantastisk familj och framförallt min älskade William som bidrog med stor del att jag höll mig ovanför ytan - att jag inte stannade kvar i sängen och bara grät..

Vet inte riktigt varför jag fick ett behov av att skriva om detta nu, kanske för att jag äntligen kan tacklas med alla känslor och funderingar på ett hälsosamt sätt, kan bearbeta allt nu och stänga det kapitlet och gå vidare. Vill även tillägga att idag är jag lyckligare än någonsin tillsammans med min Axel - kan inte tänka mig ett annat liv än det jag har idag.. Dessutom har jag den grymmaste sonen som jag är mäkta stolt över varje dag!!

Lev livet mina vänner och kom ihåg att det går upp och ner - men ge aldrig upp för även om botten är nådd så kommer det bli bättre!!

1 kommentar:

  1. Hej!

    Har gått igenom en separation för ett och ett halvt år sedan. Förra sommaren var INTE kul...så jag vet precis vad du menar.
    Blir så glad varje gång det slår mig att jag är över på andra sidan. Jag behöver inte kriga, kämpa mer.
    Jag mår så mycket bättre nu, även om det var ett tufft beslut och jag inte fattar hur jag tog mig igenom det.

    Skönt att du har det så bra:-)
    Det är du värd!!

    Kramar

    SvaraRadera