Hösttankar

Här skulle jag gärna ta mig en promenad, sparka på löven och njuta av den friska luften - bara vara jag och hitta tillbaka till mig själv och gnistan som fanns där innan sommaren.. Hur gör jag det??

Helt otroligt att det redan är 13 september och löven utanför är gröna och gula omvartannat, vissa har redan tom blivit sådär vackert höströda. Jag själv tycker att det första tecknet på att hösten är här är när september kommer - då börjar man vilja tända lampan i fönstret på kvällen, ta sig en kopp te och tända några ljus. På ett sätt är det så himla skönt att få kura ihop sig under filten hemma i soffan, njuta av en bra film och bara vara samtidigt..

Som jag känner lite ångest och panik, sitter själv därhemma under filten och det är inte vad jag vill.. När ska jag få träffa kärleken, den riktiga kärleken som slår till som en blixt, eller är det något som jag inte ska få uppleva? Säger inte att jag är ensam för det är jag verkligen inte, har min underbara son, mina vänner och även lite kärlek i livet MEN..

Vill ju så mycket mer, vill ha ett hem tillsammans med någon, få uppleva den fantatiska gåvan som vi kvinnor har, att få vara gravid - bära ett barn och i nio månader njuta av detta tillsammans med en partner.. Få leta efter hus, planera inredning, renovera, få plats att använda min kreativa sida, måla om möbler, pyssla och känna hur jag skapar nåt utifrån mig..

Känns som jag är fast i mig själv just nu, fast i ensamheten fast jag inte är ensam, fastnat i någon sorts bubbla efter separationen för 1 år sedan - vad hände egentligen med mig själv då brukar jag fundera över.. Tog jag död på tron att träffa kärleken, svek jag mig själv så pass mycket att jag nu inte vågar tro, inte vågar ta steget att lita på någon, lita på att jag kan vara älskad för den jag är..

Att det är okej att vara svag ibland och behöva få luta sig mot en trygg famn och säga - Jag behöver dig nu, du måste vara stark för oss båda för jag orkar inte.. DET saknar jag, tryggheten att kunna vara ledsen och låg, den finns inte idag, måste vara stark varje dag, hålla skenet och humöret uppe fast jag inombords inte orkar vissa stunder.. Är trött, ledsen, arg och flyr genom att konstant ha nåt att göra - flyr från det jobbiga - tankarna!!

Vågar jag lita på att kärleken övervinner det som talat emot.. Vågar jag ta steget som finns där precis framför mig, lita på att det blir bra.. Jag vet inte...